Fake for Real
En historia om fusk och förfalskning
(OKTOBER 2020 - JANUARI 2022)
I den grå vardagen är det lätt att låta sig förföras av det sensationella, spektakulära och övernaturliga. Det blir en flykt från vardagslunken. Men det bedrägliga spelet är bara kul när vi själva är med på det. Blir vi lurade utan vår vetskap står vi där som förlorare på alla möjliga sätt – våra pengar, vår trovärdighet, vår integritet, kanske hela vår existens hotas.
Dagens enorma utbud av (des)information saknar nog motstycke i historien, men problemet som sådant är urgammalt. Historien är full av exempel på förfalskningar förklädda till sanning. Den trojanska hästen, den mytologiska sinnebilden av bedrägeri, är en symbolisk länk mellan antikens historia och de högst dagsaktuella problemen i en värld dominerad av internet.
Genom historiens lärdomar kan vi staka ut en färdväg: en som låter oss vandra in i en fantastisk och uppdiktad värld när helst vi önskar, men som samtidigt erbjuder en utväg när vi är redo att återvända till verkligheten.
Virtuell guidning I – Fake For Real
Det här är en utställning över förfalskningar genom historien, med de specifika historiska kontexter som förklarar hur förfalskningarna tillkom, vilka intressen och motiv som låg bakom, vilka konsekvenser de fick och hur de slutligen avslöjades. Vi vill visa att förfalskningar inte bara är ett samtida fenomen utan har en lång tradition i historien. Vi diskuterar också hur man kan värja sig mot att bli lurad och vilseledd.
I det här avsnittet pratar vi om hur våra förfäder försökte hitta rätt i en värld av religiösa trossatser som inte kunde vederläggas. Hur kunde de ta reda på vad som var sant för dem? I århundraden har den politiska och religiösa sfären stöttat varandra i anspråken på makt och legitimitet. I varje epok förfalskas det som är mest värdefullt. I medeltida förfalskningar hittar vi således en stark religiös komponent.
Vi människor är nyfikna av naturen. Vi försöker förstå vår omvärld bättre med hjälp av den teknik vi förfogar över. Här tittar vi närmare på fusk och förfalskningar i samband med att européerna gradvis vidgar sina vyer: från geografiska upptäcktsresor till modern vetenskap.
Här befinner vi oss i den spännande nationsbyggarperioden. 1700- och 1800-talet var oroliga och omvälvande århundraden i Europa. Imperier rasade samman och nya nationer växte upp ur ruinerna. Här får du bland annat bekanta dig med patriotiskt motiverade förfalskningar, konspirationsteorier och de falska bevis som användes i Dreyfusrättegången.
Virtuell guidning II – Fake For Real
Du har säkert hört frasen ”krigets första offer är sanningen”. Och vi kan bara hålla med om de kloka orden, även om vi inte vet exakt var frasen kommer ifrån. I den här delen av utställningen undersöker vi fejk och förfalskningar i krigstid, och även den ”goda” sidan av det hela: etiskt fusk, legitimt fejk.
Det här avsnittet kretsar kring frågan: Går det att radera en person från historien, på order av makthavarna? Och varför skulle statens propagandaapparat syssla med sånt?
I det här sista avsnittet tittar vi närmare på mer samtida frågor – friheten att skriva och publicera precis vad man vill. Är yttrandefriheten absolut? Eller bör den sättas inom vissa ramar? Är en del texter enbart destruktiva eller bör yttrandefriheten skyddas till varje pris? Hatpropaganda och fake news är begrepp som du säkert känner till från internet och sociala medier, men det här är faktiskt ingen ny diskussion...
Mänskliga rättigheter i Fake For Real – kuratorernas tur
Med anledning av människorättsdagen 2020 dyker vi ner i vår utställning Fake For Real för att utforska hur yttrandefrihet, fejknyheter och desinformation har samspelat genom den europeiska historien.
I vår andra video från människorättsdagen befinner vi oss på utställningen Fake For Real. Där får du se hur Dreyfusaffären och antisemitiska gärningar satte rätten till en rättvis rättegång ur spel och skapade en internationell skandal.
HÄRSKA OCH BE
Vad är det som gör makten legitim? Sedan urminnes tider har den politiska och religiösa sfären hjälpt fram varandra i anspråken på makt och legitimitet. Romerska kejsare blev gudar; påvar innehade världslig makt; spår av helgon höjde prestigen hos en helig plats. Kejsare med fläckfri vandel, påvar som plikttrogna pappersvändare, fysiskt närvarande helgon – lite för bra för att vara sant kanske? Som tur är behöver vi inte upprepa de förvanskade vittnesmålen från det förflutna. Sanningen har blottlagts av de modiga och nyfikna.
Marmorhuvud av kejsar Geta som vandaliserats med en mejsel sedan damnatio memoraie förkunnats - Romarriket, ca år 200 e.Kr.
Den romerske kejsaren hade intresse av att kombinera religionen med den politiska makten, för den största äran vid kröningen var att bli gudomlig och odödlig. Den yttersta bestraffningen däremot var att skrivas ut ur historien med tvång. I den moderna eran myntades begreppet damnatio memoriae för att beskriva denna företeelse. De fördömda raderades ur alla offentliga register, deras testamenten ogiltigförklarades och alla deras avbilder förstördes. Om vi tar Geta som exempel: han mördades på order av sin bror och medkejsare Caracalla, och att bara nämna hans namn belades med dödsstraff.
Breviarium med en illustration av Saint Martial som närvarar vid Jesu bespisningsunder - Bourgogne, efter 1481
Historieskrivaren Adémar de Chabannes hävdade att Saint Martial, en biskop på 200-talet som låg begravd i Limoges, i själva verket var en av Jesu lärjungar. Adémar övertygade många och höjde därigenom klostret Saint Martials prestige; men en vandrande munk, Benedictus av Chiusa, ifrågasatte berättelsen eftersom den inte fanns bekräftad i tidigare kristen tradition.
FÖRSTÅ VÄRLDEN
Uppfinningen av tryckpressen blev startskottet för en ny era där information fanns tillgänglig i mängder som aldrig tidigare skådats. Men mer information betyder inte nödvändigtvis mer sanning. De som var ute efter ära och berömmelse spred mer än gärna falsk information till en publik begiven på de senaste avslöjandena. Även den vetenskapliga forskningen har en historia av uppsåtligt bedrägeri. Möjligheten att bli motbevisad är inte en brist i den vetenskapliga metoden utan en viktig egenskap som skiljer den från andra sätt att förstå världen.
Ningyo, ”den mänskliga fisken” - Japan, 1800–1823
Kartritare och skriftställare illustrerade ofta sina verk med bilder av sjömonster och övernaturliga väsen som påstods visa sig för sjömän eller till och med angripa dem. Även Columbus hävdade att han sett sjöjungfrur som ”inte var så vackra som de avbildas”. På 1800-talet ställdes japanska ”sjöjungfrur” fortfarande ut i kuriosakabinett och museer i Europa och Amerika. I den japanska kulturen trodde man att ningyo, som de kallades, besatt mystiska förmågor. Papier-mâché och bomull runt en träram, kompletterat med (ko)tarmar, människohår, delar av hajkäkar och fiskskinn.
Häxhammaren – en handbok i häxjakt - Frankfurt, 1588
Uppfinningen av tryckpressen runt 1440 ledde till en stormflod av information och desinformation. Avsaknaden av kontroll över innehållet skapade en oro som påminner om dagens debatt om fejknyheter, förvanskade fakta och hatretorik. Boktryckarkonstens revolution fick många offer. Texter om häxeri och trolldom blev så populära att de utlöste en våg av förföljelse där tusentals påstådda häxor fick sätta livet till under mer än två århundraden. Samtidigt fick den alltmer läskunniga europeiska befolkningen tillgång till böcker, pamfletter och tidningar som gav dem makten att göra anspråk på medborgerliga rättigheter och ändra historiens gång.
Anonym skrift som anklagar apotekaren David Welman för häxeri och för att vara en varulv - Lemgo, 1642
Efter en tvist dök flera liknande anklagelseskrifter upp i den tyska staden Lemgo. Efter två rättegångar avrättades Welman.
Piltdownmänniskan
Vetenskap baserad på empirisk forskning strävar efter att leverera fakta. Men det är ofrånkomligt att vetenskapsmän lämnar spår av partiskhet i sitt arbete. Andra förvanskar uppsåtligen forskningen för sin personliga vinnings skull. Charles Dawson var en sådan man. Hos paleontologer ivriga att få sina egna teorier bekräftade fann Dawson en god jordmån för ”piltdownmänniskan”, en bluff som det tog 40 år att avslöja. Avslöjandet illustrerar den vetenskapliga metodens styrka. Till skillnad från religionen och ideologin kan den vetenskapliga kunskapen bevisas och motbevisas.
ENA OCH SÖNDRA
Fusk och förfalskning var kraftfulla verktyg när etniska och nationella identiteter skulle mejslas ut på 1700- och 1800-talen. Över hela Europa blandades ”patriotiska” förfalskningar med verkliga historiska upptäckter och stärkte de nationella rörelserna. Bildandet av moderna nationer krävde en gemensam historia men även gemensamma fiender. Förfalskade dokument, konspirationsteorier och justitiemord användes för att fördöma samhällets syndabockar, med förödande och långvariga konsekvenser.
Kopparstick av Ossians svanesång av Johan Frederik Clemens - Köpenhamn, 1787
Historia, litteratur och konst blev viktiga politiska slagträn i det nationella identitetsskapandet i 1700- och 1800-talets Europa. Behovet av att ”täppa till luckor” gav upphov till många förfalskningar. Varje ”upptäckt” spårade nationens historia så långt tillbaka som det någonsin gick och framhöll dess kulturella överlägsenhet. Många historier berättades av en nationell ”Homeros” som hävdade att en viss nation var den indoeuropeiska civilisationens vagga. Även efter att de avslöjats som fejk har sådana historier fortsatt att ha betydande inflytande.
Czech translation of the Protocols of the Elders of Zion - 1925
A conspiracy theory maintains that some covert, highly influential group of people is the cause of dramatic and seemingly inexplicable events. The Protocols of the Elders of Zion, published in Tsarist Russia in 1903, claimed to uncover Jewish plans for world domination. This forgery in the form of a conspiracy theory became the most influential antisemitic text of the past hundred years. Although it was soon debunked, the ideas spread, with devastating consequences.
Affisch som förklarar Dreyfusaffären i ”Historien om en förrädare” - Frankrike, 1899
År 1894 hittades ett dokument med ett erbjudande om att sälja franska militärhemligheter till Tyskland. Ett sådant brott kunde inte passera utan straffpåföljd. Ett mål byggdes i all hast upp mot Alfred Dreyfus, den ende judiske officeren i den franska arméns befälskader. På grundval av förfalskade handlingar, en ”hemlig dossier” och långsökta ”expertutlåtanden” dömdes Dreyfus för högförräderi till militär degradering och deportering på livstid. ”Dreyfusaffären” delade Frankrike, underblåste de antisemitiska stämningarna och blottlade fördomar inom rättsväsendet som kunde utnyttjas.
BEKÄMPA KRIG
”Sanningen är krigets första offer” är ett uttryck vars ursprung fortfarande är höljt i dunkel. I krigstid är det naturligt att de inblandade hemfaller åt osanning och falskspel. Under andra världskriget blev hela Europa ett slagfält, och vem man valde att lita på fick avgörande konsekvenser. Att fastställa fakta om förbrytelser som hållits hemliga och slätats över av totalitära regimer blev en uppgift för de efterföljande årtiondena.
Verktyg som användes av motståndsrörelsen vid Centrum för identitetskort i Amsterdam för att förfalska personhandlingar - Det ockuperade Nederländerna, 1941–44
En bläckpenna, en gummistämpel, en skrivmaskin och lite aceton. I händerna på modiga personer kom dessa föremål att rädda tusentals människoliv under andra världskriget, Över hela Europa kunde nazistregimer med hjälp av en rigorös administration identifiera, deportera och utrota miljontals judar och alla andra som ansågs icke önskvärda. En ny identitet kunde innebära att man undvek koncentrationsläger. Förfalskade handlingar möjliggjorde djärva sabotage- och spionageinsatser. Med rätt papper i handen kunde gränser passeras och med falska ransoneringskort kunde en person räddas från svält.
Docka använd som fallskärmshoppare under befrielsen av Nederländerna - 1945
Dockor som såg ut som fallskärmshoppare användes första gången på allvar 1940 av tyska ockupationsstyrkor i Belgien och Nederländerna för att avleda uppmärksamheten från platser där riktiga soldater släpptes ner. Dockorna var självförstörande, och bara ett fåtal finns kvar.
FEJK OCH RIKEDOM
Genom historien har ekonomisk profit varit en av huvudorsakerna till att förfalskningar gjorts. Konstverk, lyxprodukter, konsumtionsvaror och pengar förfalskas för den snöda vinningens skull. Att förfalska det som folk åtrår – en målning av en av de gamla nederländska mästarna eller en väska av Louis Vuitton – har blivit en självklarhet i det globaliserade konsumtionssamhälle vi lever i. Men förfalskningar har också använts för att tillgodose vårt omättliga begär efter ”mer, billigare och nyare”, som i experimentet och dokumentären Czech Dream.
Han van Meegeren, Kristus och äktenskapsbryterskan - Nederländerna, ca 1942
Hermann Göring betalade 1 650 000 gulden för detta verk, övertygad om att han köpte en målning av Johannes Vermeer. Han van Meegeren tjänade miljontals gulden på att sälja sina egna målningar som verk av de gamla nederländska mästarna. Han lyckades lura såväl konstexperter som nazistsamlare. När han efter kriget hotades med åtal för samarbete med nazisterna erkände han det mindre brottet bedrägeri. Plötsligt gick han från förrädare till nationalhjälte, en man som lurat Göring. Men att han lyckades sälja in den smickrande bilden av sig själv hos allmänheten var kanske hans sista stora bluff! Olja på duk.
Förfalskning av Burberry-toffel
Bedragare har skott sig skamlöst på det hycklande konsumtionsbeteendet att hela tiden vilja ha mer, billigare och nyare och samtidigt skrika efter det statusfyllda, unika och autentiska. Det lustiga är att ju fler förfalskningar som avslöjas, desto mer tycks fenomenet frodas! Den "ironiska köptrenden” sätter till och med fejk framför det ”autentiska” som ett slags uppror mot kapitalismen. Vrid det hela ytterligare ett snäpp och vi har fejkens verkliga finlir: fuskpälsar, syntetiska diamanter och veganskt läder.
Sedeln som inte gick att förfalska, av Roger Pfund - Genève, 2012
”Världens näst äldsta yrke” – penningförfalskning är lika gammalt som pengar. I forntiden handlade förfalskning i regel om att spä ut den dyrbara metallen i ett mynt med grundmetaller och sedan täcka över det med ett tunt lager av guld eller silver. Men i takt med att myntpräglingen utvecklades gjorde förfalskarnas kunskaper detsamma. Sedan sedlarnas tillkomst har allt större krav ställts på det konstnärliga och tekniska kunnandet hos såväl tillverkare som förfalskare, eftersom båda parter försöker överlista varandra.
Penningförfalskningens långa historia går hand i hand med den snillrika formgivningens och spetsvetenskapens historia. Den här sedeln är till dags dato det bästa försöket att skapa pengar som inte går att förfalska. De i dag mest avancerade tillgängliga säkerhetsdetaljerna – säkerhetsfärg, säkerhetsband, färgskiftande bild, genomskinligt polymersubstrat – kombineras med Roger Pfunds utstuderade grafik.
POSTSANNINGENS ERA?
Begreppet ”postsanningens samhälle” beskriver en kultur där den allmänna opinionen formas av känslor och personliga övertygelser snarare än av fakta. ”Fejknyheter” betraktas ofta som dess tydligaste symtom.
Men fejknyheter är inte begränsade till en specifik tidsepok. Vad som gör dagens situation så speciell är att moderna kommunikationsformer som internet gör att allt färdas och sprids så lätt över hela världen. Ställd inför ett överflöd av information från oräkneliga källor har man ofta svårt att avgöra vad som är sant och om en källa är trovärdig.
Som tur är finns det sätt att ta sig runt detta: med ett kritiskt sinnelag som ifrågasätter det första intrycket, en medvetenhet om våra egna fördomar och en bedömning av hur seriös källan är kan vi skilja fakta från fiktion och navigera oss fram genom den komplexa verkligheten.
Covid-19: En infodemi
Så här skrev WHO i början av pandemin: ”Utbrottet och reaktionen på 2019-nCoV har åtföljts av en massiv ”infodemi” – ett överflöd av information, både sann och falsk, som gör det svårt för människor att hitta trovärdiga källor och pålitliga råd när de behöver dem.”
Men vad är en ”infodemi” och vad är kopplingen till coronapandemin? I den här intervjun diskuterar Alexandre Alaphilippe från EU:s DisinfoLab informationsasymmetri, desinformation och konspirationsteorier i samband med coronautbrottet. Han beskriver hur samhället och medierna påverkas och vad vi kan göra för att begränsa infodemin.
”I våra bubblor”
Sociala medieplattformar är bra på att föra samman människor, men de bidrar också till att skapa filterbubblor. De väljer ut information och visar oss sådant som vi tidigare redan har godkänt och gillat. Dessa filter gör att vi tror oss ha hela bilden, men i själva verket befinner vi oss fortfarande i en begränsad mediemiljö med mestadels likasinnade människor. Eftersom det inte ges mycket utrymme för avvikande åsikter och alternativa källor i dessa bubblor frodas och sprids osanningar.
”Fake invaders”
Kan du upptäcka desinformation? Använd kontrollpanelen i denna interaktiva del av utställningen och skjut ned inlägg på sociala medier och nyheter som innehåller vilseledande information innan de når botten på skärmen. Släpp igenom tillförlitliga nyheter eller skjut ned dem med gröna kulor. Genom att noggrant granska foton, rubriker och bildtexter kommer du lättare att kunna skilja på fakta och fantasi.
Illustration från ”Puck” av Frederick Burr Opper
Reportrar kommer med olika historier, varav vissa beskrivs som ”falska nyheter”. Begreppet började synas i amerikansk press i slutet av 1800-talet.