Behind the Poster: “The Ark”

På Leopoldparkens dag den 10 september 2022 anordnade Europeiska historiens hus guidade visningar av den tillfälliga utställningen ”När väggar talar”, under ledning av konstnärer från Ukraina, Rumänien och Slovenien som var inblandade i tillkomsten av konstverken. Läs historien bakom deras affischer ...

Av NEIVANMADE, konstnär, Lviv, Ukraina

I dag vill jag berätta något speciellt för er. Det handlar om en sak som folk aldrig förmår sätta värde på men som de ändå håller högre än alla skatter i världen tillsammans. Den saken är frihet.

Det här konstverket – Arken – gjordes den 1 mars. Den första veckan då kriget pågick. Med vördnad och chock betraktade hela världen hur ukrainarna gjorde motstånd mot ”världens tredje armé”. Ingen trodde på oss då, men vi har klarat oss ända hit och vi klarar oss fortfarande i talande stund. Men just då hade vi inget att avvärja de ryska luftangreppen med, så deras bomber regnade dagligen ned över fredliga ryska städer. Hem, sjukhus och skolor blev massgravar för tusen och åter tusen vanliga människor vars enda skuld var att de råkade vara där. Vi ropade desperat på hjälp, men världens mäktigaste ledare var rädda för att provocera Ryssland till fler illdåd. Men vad var det för ett illdåd som ansågs värre än massmord, våldtäkter och tortyr av tusentals män, kvinnor och barn? Att angripa ett EU-land förstås. 

Vi ropade på hjälp för vi visste att vi hade lämnats ensamma med sadistiska galningar. Det är därför det inte står ”STÄNG luftrummet” utan ”HÅLL luftrummet”. Det är en slogan som går tillbaka till 2014, då värdighetsresolutionen pågick i Kiev. När ryskunderstödda polisstyrkor och paramilitärer sköt människor på gatorna ropade fria människor de orden för att uppmana folk att bygga barrikader. För att hindra himlen från att falla ner, för att få tillbaka frihetens sol på Ukrainas himmel.

Våra soldater skyddar Ukrainas himmel med sina kroppar, och många hjältar har fallit på slagfälten. Vi behöver fler vapen – vi behöver det desperat. En del av er tänker kanske att militärt stöd är onödigt. I så fall kan ju ni försöka avvärja bomber och kärnvapenterror med leenden och sagor om fred i världen. Det enda ni kommer uppnå med det är att ni gör ryssarna glada för de kommer erövra er utan större ansträngning.

Men vi står upp. Står upp som en antik tempelport som leder till en ny gryning. Ni kanske undrar varför jag kallar det här verket Arken. I så fall svarar jag: I dessa dagar spelar det ingen roll vem du är i Ukraina – höger, vänster, ateist, katolik, feminist, queer, socialist, konservativ. Vi gör det här alla tillsammans och seglar genom stormen av blod och eld på en modern Noahs ark.

Bild: Arken, av NEIVENMADE, 2022