Back to top

Från Bagdad till Bryssel: en lång resa till jobbet på Europeiska historiens hus

Besökarna på Europeiska historiens hus möts av ett unikt och mycket internationellt arbetslag. Tillsammans representerar de 34 nationaliteter och talar 27 olika språk (en av dem hela sju stycken!). Lås om vår nyaste medarbetare Abbas och hans livsresa ...

Jag föddes och växte upp i Bagdad i Irak, där jag läste engelska och humaniora på universitetet. 2011 fick jag jobb som översättare för den amerikanska militären. I juli samma år flyttade jag till Ankara i Turkiet, där jag jobbade för ett företag med översättningar och visumansökningar. Under fem års tid var jag asylsökande i Turkiet, men inget hände med min ansökan. Till slut flyttade jag till Belgien där jag fick permanent uppehållstillstånd och började leta jobb.

Ärligt talat var jag ute efter vilket jobb som helst där huvudspråket var engelska! Jag började en nybörjarkurs i franska på Centre Public d'Action Sociale (CPAS), och ett av momenten där var att göra ett gruppbesök på Parlamentarium. Jag hörde personalen tala engelska med utländska besökare och tänkte att jag kanske kunde jobba där. Jag nämnde det för min lärare Élodie, som frågade i receptionen och hjälpte mig med mejladressen till rekryteringsbyrån.

Jag skickade in min ansökan direkt tillsammans med mitt cv och 15 rekommendationsbrev från amerikanska armén. Jag fick komma på ett par intervjuer och nu är jag en del av personalen på Europeiska historiens hus.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på museet, särskilt för icke-européer, som kommer att upptäcka många saker som de aldrig fått lära sig i skolan. Till exempel bilderna i avsnittet ”Europa i ruiner” på tredje våningen – de gör verkligt stort intryck på mig. Å ena sidan har du död, förödelse och svält bland befolkningen, å andra sidan diktatorer som Stalin och Hitler, som tycks stå över allt vad straff heter.

Så jag är jätteglad att jag har fått börja med någonting som jag hoppas ska bli en lång karriär bland Bryssels museer. Nu önskar jag bara att min familj ska komma snart. Jag har två döttrar, Retaj och Layla – senast jag såg dem var i november 2016.