Back to top

Grundläggande rättigheter under nedstängningen

Yttrandefriheten, mötesfriheten och rörelsefriheten är grundläggande rättigheter som är förankrade i Europakonventionen. De nödåtgärder som europeiska länder tagit till för att bromsa coronavirusets spridning har fått flera bieffekter, bland annat en inskränkning just av dessa grundrättigheter. Kritiker har till och med hävdat att vissa länder dragit nytta av situationen för att driva igenom tvivelaktiga lagar som inte har något med kampen mot covid-19 att göra. Européerna har dock visat att de är beredda att stå upp för sina rättigheter när exceptionella situationer blottar de demokratiska samhällenas sårbarhet. 

Under de första veckorna av Europas nedstängning skapade den grekisk-österrikiska konstnären Anna Vasof en keramikhand som munskydd för att symbolisera den kvävande pandemin – bokstavligt och bildligt. ”En av de vanligaste effekterna av covid-19-sjukdomen är andfåddhet och andningssvårigheter, men sjukdomen har orsakat kvävning även i många andra aspekter av livet”, skriver Anna Vasof om sitt konstverk. 

”Det är ett faktum att åtskilliga grundlagsfästa mänskliga rättigheter har tryckts ned i många europeiska länder under coronakrisen, och detta har orsakat social kvävning för tusentals medborgare. Under karantänen tvingades många människor, särskilt kvinnor, i månader sitta i explosiva små lägenheter och hantera fysiskt men framför allt psykiskt våldsamma familjemedlemmar och för att överleva tvingades de tiga. I det offentliga rummet blev munskydd symboler för social distansering, en dystopisk situation som mest av allt beskriver rädslan för att komma nära andra människor.”

Svarta paraplyerna

Anledningarna till att protestera blev inte färre under nedstängningen. Vissa protester sköts upp, andra utlöstes just av nödåtgärderna. Men hur protesterar människor när stora sammankomster är förbjudna och allmänna platser stängda? Demonstrationsfriheten är sprungen ur mötes- och yttrandefriheten och är därmed också en grundläggande rättighet. 

I april 2020 var Polen i färd med att rösta igenom en lag som skulle kriminalisera abort och sexualundervisning. De svarta paraplyer som blivit en symbol för kampen för kvinnors rättigheter i Polen kunde inte plockas fram till några protestmarscher den här gången. I stället gick Magda Górecka tillsammans med andra demonstranter i Szczecin och ställde sig i kö utanför en livsmedelsbutik, den enda allmänna plats där det fortfarande var tillåtet för flera personer att samlas samtidigt. Andra demonstranter höll upp svarta paraplyer och skyltar på sina balkonger och i sina fönster. Till slut ställdes omröstningen om abortförbudet in.

Att det just är ett paraply som valts är ingen slump för Polens kvinnor, snarare en historisk påminnelse om den långa kampen för kvinnors rättigheter. 1918 slog polska suffragetter med sina paraplyer i trottoaren framför statschefen Józef Piłsudskis residens och krävde rösträtt.

En berättelse om två städer. Pandemins gränser

Rörelsefriheten fick sig en rejäl törn under nedstängningen. Bortglömda gränser väcktes till liv och många européer skildes från sina anhöriga. Invånarna i gränsstäder reagerade med kreativitet, konstverk och tysta protester mot inskränkningarna av sin rörelsefrihet. 

Gruia Bădescu, forskare på universitetet i Konstanz, dokumenterade den nya verkligheten i en stad som levde med den nya gränsen.

”I mitten av mars 2020 restes ett metallstängsel som delade av grönområdet nere vid sjön som är gemensamt för den tyska staden Konstanz och schweiziska Kreuzlingen. Det var den tyska förbundspolisen som satte upp det i samband med stängningen av landets gränser. Invånarna i den integrerade stadsregionen Konstanz-Kreuzlingen blev tagna på sängen. Par, familjer och vänner var plötsligt skilda från varandra och fick stämma träff vid det nya gränsstängslet för att kunna ses. Par som stod och höll handen genom stängslet var ingen ovanlig syn”, berättar Gruia Bădescu. 

”I början av april beslutade kommunfullmäktige i Kreuzlingen att resa ett andra stängsel för att förhindra att människor rörde varandra från de båda sidorna. Avståndet mellan de båda stängslen uppfyllde kraven på social distansering.”

Snart började tysta protester mot gränsstängningen dyka upp. Alla som var berörda eller ville delta av solidaritet uppmanades att tänka ut något som de kunde ta med till stängslet: ett foto, ett brev, ett lås eller något annat kreativt. Uppmaningen löd: ”Ta bara med positiva saker. Inga provokationer och inget skräp.”

Familjer ordnade picknickar på vardera sidan om stängslet och skyltar hängdes upp på det. På en stod det: ”Varken sönderslagna familjer eller nationalism löser en pandemi. Stängslet måste bort.” En annan skylt meddelade att ”ett nygift par sörjer sitt äktenskap, som efter 25 dagar föll offer för detta stängsel”. 

Den 15 maj revs stängslet till slut. 

De här exemplen visar hur européerna tog till kreativa grepp mot inskränkningarna i sina grundläggande rättigheter under nedstängningen och hela tiden kom på nya sätt att göra sina röster hörda.

Du kan också läsa om andra européers reaktioner på de återinförda gränserna här.

 

Image credit: Hand mask by Anna Vasof, 2020

GALLERY