Back to top

Solidariteten dokumenteras på Europeiska historiens hus

Den pågående pandemin är inte bara ett hälsonödläge utan har också stora sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenser. Världen förändras här och nu. För att förstå på vilket sätt den förändras måste vi titta oss noga omkring, om så bara ut genom köksfönstret.

När vi tittar ut genom fönstren härifrån vårt museum, vad ser vi då? Vi ser européer som lider, men ändå hjälper sin nästa, européer som isolerats från varandra, men hittar andra sätt att umgås – trots social distansering och stängda gränser. Vi ser européer som visar solidaritet, hopp och ståndaktighet när livet är som kämpigast. Vi påminns om de svåra historier vi berättar här på våra utställningar och om hur samma egenskaper har lyst igenom i det förflutna.

Solidariteten dokumenteras i hela Europa

Europeiska historiens hus har inlett ett projekt för att dokumentera hur européerna reagerat med solidaritet, hopp, gemenskap och kreativitet för att bemöta pandemin och dess dramatiska följdverkningar. Vi kommer att samla in historierna, bilderna och ljuden som ska hjälpa oss att berätta den här historien när ”alltsammans är över”.

Det finns redan flera initiativ där museer och arkiv dokumenterar vardagslivet under pandemin på det lokala planet. Förhoppningsvis kommer många fler att följa. För oss på Europeiska historiens hus är det dock det europeiska planet som gäller. Vi berättar europeiska historier. Det är både uppbyggligt – och ibland bara övermäktigt. Men i dessa märkliga och osäkra tider utspelar sig europeisk historia rakt framför våra ögon och vi måste dokumentera den.

Positiva budskap

Regnbågsbanderollerna som muntrar upp italienarna och säger att andrà tutto bene (”allt kommer bli bra”) pryder numera fönster och balkonger över hela Europa, på olika språk men alla med samma hoppfulla budskap. Smarandas budskap på bilden ovan är bara ett av de många tusentals exemplen på hur européerna bekänner färg när det är som mörkast.

När länder stänger gränser och vänder blicken inåt lämnas människor stående på ena eller andra sidan av en gräns de glömt bort fanns. Vi samlar in budskapen om vänskap och längtan längs dessa nygamla gränser: Stýská se mi po tobě Čechu (”Jag saknar dig tjeck”) – I ja za tobą Polaku (”Och jag saknar dig polack”).

När medicinska förnödenheter som skyddsutrustning och respiratorer blir en bristvara, då kliver ägare av 3D-skrivare in och producerar snabbare och billigare versioner som räddar liv redan nu.

Att umgås under social distansering är en utmaning. Men vi har sett i Europa och hela världen hur människor hittar varandra på andra sätt; ett telefonsamtal till gamla mamma, nallejakt i fönstren för kvarterets ungar, afterwork med kollegorna via nätet.

Och för den som förlorat sin inkomst på grund av nedstängningen ställer grannarna upp med välgörenhet – man ger och man tar. Italienarna kallar det la spesa sospesa – ge om du kan, ta om du behöver!

Klockan åtta varje kväll går européerna ut på sina balkonger och klappar för alla dem som står längst fram i kampen mot viruset: sjukvårdspersonalen. Det är en europeisk ljudkuliss som kommer att bli en del av vårt arv.

Som en vis gammal man nyligen sa inför åsynen av ett gigantiskt tomt torg: ”Vi sitter i samma båt, vi är alla sköra och vilsna men samtidigt viktiga och behövda.” Vi tror att museer just nu behövs för att göra det de gör allra bäst: dokumentera och ställa ut våra historier, och samtidigt påminna oss om de svåra tider vi tagit oss igenom i det förflutna och om den solidaritet och humanitet som alltid har gjort allting lite mer uthärdligt.

Nästa steg

Vill du dela några av de historier, föremål, bilder eller ljud som du har omkring dig? Skriv då till vårt team.

Klicka här för att läsa mer om Make Covid History

Bild: Ana-Maria Rampelt