Den höga ungdomsarbetslösheten fick många att studera längre och vänta med att stadga sig. Frustrationen växte också i Östeuropa, där de unga såg få möjligheter att ta sig fram i det illa fungerande kommunistsystemet. En vanlig refräng började höras i ungdomsmusiken: ”Ingen framtid”. Ekonomisk, kulturell och politisk stagnation inspirerade nya genrer och subkulturer. Punken till exempel, som genom att chocka och väcka anstöt kritiserade det moderna samhället och levnadssättet i hela Europa.